Gräns

Även sorg och saknad når en gräns;
om livet får styra.

Det blir annorlunda, mer och mindre, lättare och svårare
på andra sidan gränsen.

Fortare än nån kunnat ana

SAGA

Fortaren än någon kunnat ana

Det var en gång en pojke.

Han växte upp som mellanbarnet bland fem bröder.

 Hans hår var skimrande rött och lockar prydde hans hjässa.

 Hans bästa vän var hans äldre bror och så tyckte han mycket om djur, särskilt katter.

 Pojken växte och fortare än någon kunnat ana var han vuxen.

Livet levde och mannen som han blivit tänjde det åt olika håll.

Han hade tur ibland och otur en annan gång.

Han gjorde rätt val ibland och fel en annan gång.

Han levde.

En dag åkte han till ön, ja, hit.

Han träffade en flicka, den sista i sitt liv.

De drömde stort tillsammans och en del drömmar hann bli sanna.

Fortare än någon kunnat så var mannen som varit den lilla pojken död.

Han är den saknade pappan till Saga och hon är underverket som ger dagarna mening.

Saknad

DÅ
Promenader, händer som finner varandra och hör ihop

Blickar som värderar mig högst i världen och som gör mig levande

Gemensamma drömmar, framtid med lycka

Varsamma händer som kliar min rygg.

Lugnt småsnarkande framför tv:n.

Ett minutkort telefonsamtal; hej älskling, snart framme, puss

Dina steg uppför trappen
Handen som fattar dörrvredet
Tysta steg över mattan
Din varma kropp som kryper ner bredvid min

Mitt öra mot ditt bröst - dina hjärtslag sjunger om kärlek

NU
Oändlig saknad - tystnad

Avsked

Kanske du lekte med döden, i vart fall var du inte rädd för den. Du utmanade den, visade den att du bestämde. Vissa dagar var döden och du på samma lag, men mitt i leken bedrog den dig. Utan någon som helst empati för de kvarlevande. 

Döden förstår inte Kärlek, förstår inte att kärleken är dess överman. Kärleken utmanar inte, den vinner ändå. Sorg och saknad är kärlekens starkaste trumf, de härdar ut döden i evighet, hur många avsked man än försöker ta.

Varför du?

Sorg är en saknad utan slut
Sorg över någon som förlorat livet
men vunnit en plats i våra minnen för evigt.


I mig finns du kvar
I mina tårar är även din saknad
I mina minnen är vi tillsammans.


I framtiden är du den vackre mannen
som en gång var min.
Min älskling
min kärlek
min dåtid och evighet.

Sedan kan vänta

Belåtet leende är världen din
Du kom
Jag väntade – för länge?

Värden ler belåtet!
Vi gör vad vi ska:
reproducerar och kommunicerar

Belåtet leende känner jag hur du slumrar
Allt är bra nu – NU är allt
Sedan kommer alltid
alltför snart

Avgörandet

Hon tog honom med storm
han stod barblåst utan sans.
I spillrorna av det som funnits
hittade kärleken ut ur nästet.

En ny frihet! Frisk, sund och ung
Berusad av känslor
snurrar världen - brinner hoppet
Allt kan ske!

Len, sandfärgad men ändå mustig
fräsch som nyplockade smultron
söt som ett välmoget viktoriaplommon.
Lika självklart unik som doften av viol
och behaglig som ett sommarregn.
Så tror jag att du doftar
men vet kanske jag aldrig gör.

Rep(a) sig

Söker
Finner
famlar
Upp, res dig upp
Igen
Igen
Och igen
Ingen ser åt den som ligger
Ingen ber för den som aldrig setts
Måste synas
Höras
Och göra intryck
Fossiliseras
I tiden som flyr

Enkel undran

Är det allt?
Blir det inte större än så här?
Gigantiskt jag vet, men nu när jag känner till det önskar jag mig mer.