Dagen efter (skrivpuff 20 juni 2010)

Ljuset sipprar in och förståndet med det. Det går sakta.
Jag förhalar, fördröjer och försvinner in i morgonen-efter-dåset.
Ser på dig, så nära men omöjlig att hålla kvar.

En smekning, en kyss
ett kort hejdå
Orden har upplösts och närheten med dem.
Dagen efter faller i glömska
löften om "aldrig mer" likaså.

Stofil (17 juni 2010)

Telefonen ringer. Hennes bästa vän sedan barnsben, Sanna, som bor i stan nu för tiden. Sanna har fast jobb, sjyst lägenhet centralt och stabil ekonomi. Hon går ut varje helg för att hitta drömmannen men misslyckas gång efter gång. Varför, undrar Mia för sig själv men tror att det är för att hon kämpar för hårt och ställer orimliga krav. Hur kan man ställa krav på någon man nyss mött?

Korta inledningsfraser, uppdatering om hur veckan varit så svänger samtalet (som så ofta) in på området ensamhet, män eller avsaknaden av män som är något att ha, och Mias tankar far iväg åt annat håll. Hon har hört det hela förut och kan inte släppa tankarna på hur lång gräset växt sig i trädgården eller hur ogräset tar över hallonlandet. Ska hon ge sig på att odla pumpor igen?

- Ja, och så gick jag hem tillsammans med den där snubben jag träffade sist, Joel. Sanna kvittrar på.

- Jaha, är det han med snygga rumpan som du sa?

- Ja precis (fnitter) fast han har ganska snygg kropp i övrigt också, men rumpan är bäst. Ja, å nu då håller han på och ringer och vill träffas hela tiden! Jag sa ju att jag inte var något att ha, jag är värdelös på förhållanden. Men visst, vi kan ju ses igen, men jag är ju inte kär eller något.

- Näe, men du ska träffa honom igen?

- Jag vet inte, beror väl på. Säkert är han ute igen nästa helg. Ska du inte komma in till stan? Jag vet flera bra killar du kan träffa. Du kan sova hos brorsan om det är så att jag får sällskap med mig hem.

- Jättesjyst, verkligen men jag hinner inte. Kommer du hem något? Midsommar?

- Ja, det gör jag väl om inget supererbjudande om värsta festen dyker upp. Man vet ju aldrig, förra året träffade jag ju Johan på torsdagen före och...

Mia lyssnar knappt. Hur orkar hon? Visst är hon lite envist förundrad och kanske avundsjuk på att Sanna verkligen strävar efter något/någon. Själv är hon nöjd. Allt är bra men lugnt och harmoniskt. Hennes själ är hel och hon söker inte febrilt efter något, istället fångar hon varje dag och är trött varje kväll. Det är nog så, hon har blivit en sån där stofil som andra låter vara för sig själv och aldrig riktigt bekymrar sig om. Hon går sin egen väg, ensam om ingen annan hittar dit.

Elegans (Skrivpuff 13 juni)

Tunna ord och taffliga försök
värdelös i dina ögon
Sedan blev nu
tiden bluffade och inget är glömt.

På ytan syns ingen förändring
men inuti härjar en orkan:
Din elegans är oklanderlig
du styr, men målet försvann i dimmorna.

Etikett (Skrivpuff 4 juni)

Sanningen var att livet blev aldrig enkelt. Människan envisades med att vara känslosam, tvetydig och beroende av andra personers åsikter. Allt var som gjort för att misslyckas med att vara lycklig. Nej, det var nog nu. Carro visste att det hörde till traditionen att inte hoppa av mitt i ett århundrade, eller som nu strax efter ett millenniumskifte men hon pallade helt enkelt inte längre.

– Hallå, gud! Hör du mig? Jag är less på det här. Jag vill vara något annat, fixar du det eller? Låt mig bli ett djur, inget rovdjur och ingen fånig insekt, inget som kan få skabb eller ohyra lätt, kanske hellre en växt när jag tänker efter... ja, en vacker blomma! Men jag vill växa någonstans där ingen kan komma och trampa på mig eller ta med mig hem som vore jag något obetydligt ting. Lyssnar du eller, hallå?

– Säg bara vad Caroline och jag ordnar det. Svaret kom dovt från överallt och ingenstans.

– Ehh, ja kanske en klok liten hund? En tax. I en bra familj, på landet. Men jag vill inte jaga råddjur, de tycker jag är så fina! Så orkar jag inte med några småbarn som drar och sliter i mig, men det får heller inte vara några trista pensionärer som bara tar en kort promenad om dagen. Näe, ingen tax. En fågel! Tänk vad underbart att kunna flyga.

– Säker? Som fågel kommer du dock inte att uppfatta det som underbart att du flyger, bara självklart, ungefär som att du kan gå som människa.

– Nej, vänta. Det tänkte jag inte på. Det får bli ett djur som kan tänka. I alla fall lite. En delfin kanske? Fast jag gillar ju inte att vara under vattnet. Äh, jag vet inte. Har du några förslag?

– Ja, alltid. Men bekymra dig inte om det.

Dagen därpå klev en stilig man in på Carros jobb, hon såg något i hans ögon som ingen sett förut. Det märkliga var att han såg en dröm bli sann när hon uppenbarade sig och sa sitt:

– Ja tack, vad önskas? Han svarade utan vidare:

– Jag tar ett hekto äventyr, ett halvkilo äkta vara och två kilo kärlek.

– Något annat?

– Nej tack, det var bra så.

– Du kan hämta mig efter stängning vid fem, funkar det?

Något unikt (Skrivpuff 2 juni)

Vinden ven och tjöt i hennes öron, regnet piskade mot ansiktet. Den genomvåta tröjan och byxorna smet åt som ålskinn runt armar och ben och skorna hade fastnat i lervällingen; hon hade klivit ur dem där. En gren föll ner med ett brak några meter framför henne och hon skrek allt hon kunde men rösten hördes inte. Hon böjde sig ner på alla fyra och kröp under trädet, lera och jord stänkte upp i näsan, munnen ja, överallt.

Desperat, rädd för sitt liv och ensam i världen bad hon tyst en bön att ovädersgudarna skulle lugna sig. I samma sekund tystnade allt och regnet slutade forsa ner. Allt blev stilla i nästan en minut och hon njöt till fullo av den sällsamma tystnaden. Euforisk sträckte hon händerna mot den svarta himlen. En blixt klöv världen i två, dånet tog andan ur henne och barfota stod hon emot sitt öde.

Signal (Skrivpuff 1 juni)

Min lilla Knutvig

Lukten av ammoniak
det var din signal
Jag visste inte i morse
nu vet jag

För sent, för sent
hela dagar för sent!
Jag såg dig inte
när du sjönk ner i dvala

Skulden är min
men straffet tog du
när jag kände ammoniaklukten
var döden redan oåterkallelig


Kort stund hann du vila hemma
Länge ska jag minnas dig
Aldrig göra samma misstag igen
Dyra, tårfyllda lärpengar