Blyger och Fegis

Blyger: Såg hon mig? Såg hon hur jag klumpigt vände mig och kollade en gång för mycket? Åhh, vuxna människan, varför beter jag mig så fånigt? Borde vinkat, fått henne att stanna bilen och pratat en stund. Kunde frågat om vädret eller vad fan som helst.

Fegis: Gud, det är han! Jag skyndar mig så ser han inte att jag sett honom. Hinner helt naturligt fram till bilen utan att möta honom! Yes, i bilen, lugn och fin nu. Kör ikapp honom och hälsar glatt som om jag inte hade en aning om att han var i närheten. Men varför gör jag så här? Egentligen vill jag ju höra hans röst och och och … ja, vad vill jag? Se mer av honom! Skulle tagit chansen …

Allt jag förmår ... just nu

Du lärde mig att knyta skorna
Du lärde mig att sadla en häst.
Du visade mig de farliga stigarna
Du visade mig stadens rus.
Jag behåller minnena av det fina
Kapslar in det bittra och förtränger det onda.

Resa tur och retur

Som tioåring bestämde hon sig för att bli författare, efter att ha sett ett reportage på tv om hur ryska barnhemsbarn skrattade igen sedan de fått höra Bröderna Lejonhjärta och Karlsson på taket. Hon var övertygad om att det endast var genom litteraturen man beständigt kunde förbättra världen.

I tonåren glömde hon bort beslutet om att göra världen till en bättre plats, det var kanske egot som växte eller bara världen runt omkring som sög upp henne helt. Hon studerade breda utbildningar för att aldrig behöva välja bort något. Resor, arbete utomlands, dela lägenhet och högskolestudier; lika självklart som rena strumpor varje dag.

Men sedan då? Om drömjobbet aldrig dök upp? Mannen och barnen aldrig blev verklighet? Ströjobb här och extraknäck där, ensam oftare än tillsammans, ensam med tomheten efter drömmen som försvann. Vad hade hon egentligen strävat efter, vilken dröm var den första? Hon mindes och log, nu skulle hon börja skriva.

Sanningskonsulten

– Kan du hjälpa mig? En späd röst färgad av desperation bad som en sista möjlighet om råd.

– Självfallet. Jag är ju kung! Finns det något som jag inte skulle kunna hjälpa till med? Det var inte med överlägsen ton som orden yttrades utan bara med enorm självsäkerhet.

– Jag sitter fast, situationerna har låst sig och tiden rinner iväg utan att jag hinner se mig om. Du förstår, jag behöver blicka bakåt för att kunna ta mig framåt. Låter det märkligt?

– Onekligen, ja.

– Du förstår kanske inte men jag är historien och jag måste bli kvitt den här känslan av stress för att bli korrekt. Jag får inte vara i fred, det är alltid någon som försöker förvränga mig och göra mig till något annat än det jag är.

– Uhum. Men anlita då mig att hjälpa dig! Jag är inte bara din hjälte utan även den som historien har att tacka för världsfreden. Det är mitt pris.

– Ja, det låter väl rimligt, en tydlig historieskrivning har ju alltid sitt pris.

Falska behov

Vore jag ensam på en ö, utan tv, reklam och övrigt kommersiellt utbud, skulle jag då vilja ha senaste mobiltekniken, dammtrasor av microfibrer, rengöringsmedel med doft av medelhavet, en ljudlös eldriven dammsugare, schampo som inte bara gör håret rent utan även reparerar trasiga strån … Skulle jag sträva efter att ha råd med ett nytt kök precis som det som skiner och blänker i tv-reklamen eller ett badrum i stilrent vitt och svart kakel? Är det inte för jäkligt att någon annan skapar mina behov för sin egen vinning och än värre, att jag går på det?

Sovra

Du lämnar mig ensam om kvällarna,
när solen stiger upp går du från mig.
Efter frukost träffar du någon annan.

Jag är ingenting utan dina tankar!
Du vet att du behöver mig. Lever dåligt utan mig.
Du måste sovra i vardagen
för att hinna med mig.

Jag är inte ersättbar
jag kan inte hitta någon annan.
Glöm bort mig lite mindre ofta, snälla!


Kram /din skrivpuffblogg

Strävan

Små blåsippor tränger sig fram genom döda löv:
Vi ser och ber om perfektion i vardagen, mer tid och långa mornar.
Myran drar sitt strå till stacken.
Jag och du möts kanske aldrig men vi tar sann kärlek för givet.
Liten koltrast kvittrar och sprider hopp.
Krav och strävan gör oss giriga och lyckliga är de få
som kan konsten att se blåsippan, känna fliten och höra livet sjunga.