Ordning (Skrivpuff 19 augusti)

Paprikamortadellan hade irriterat sig länge nog på leverpastejen som alltid hängde sig över henne framåt eftermiddagen. Midsommardagen var det värre än någonsin; redan vid elvasnåret hade det arroganta hopkoket från Arboga rullat över och tagit mer än halva utrymmet på brickan! Mortadellan i sin tur knuffade ofrivilligt till herr Pastrami som sedan dagen före brett ut sig och tagit även leverkorvens plats på höger sida om henne.

Visst var det kul med lite nyheter i disken men paprikamortadellan drömde sig gärna tillbaka till den förnöjsamma tiden när leverkorven legat intill. De två hade fått vara i fred och bara varit uppe och vänt i skärmaskinen respektive på skärbrädan några få gånger om dagen. Disken hade då alltid varit proper och ren. Under högsäsongen i juli var det andra prioriteringar. Ett farligt flängande upp och ner, det röda skinnet slets av med hastiga, slarviga händer och knappt hade man bekantat sig med grannen så var den slut.

– Nej du Arboga, det är tur att det snart är höst så det blir lite ordning och reda i delikatessdisken igen!
– Säger du bara för att du är avundsjuk på att jag säljer bättre än du, leverpastejens sista halvkvävda ord nådde mortadellan från skärbrädan.
– Vad tror du om den här biten? Orden fick arbogapastejen att stelna till.
– Ja tack, den blir bra.

Paprikamortadellan gottade sig åt en alldeles egen bricka och utstrålade smaklighet med sina gröna och röda prickar. Hennes dagdrömmar avbröts av en hand som greppade henne när hon graciöst lyftes upp till skärmaskinen och hennes ego blev ett fåtal skivor tunnare.