Blyger: Såg hon mig? Såg hon hur jag klumpigt vände mig och kollade en gång för mycket? Åhh, vuxna människan, varför beter jag mig så fånigt? Borde vinkat, fått henne att stanna bilen och pratat en stund. Kunde frågat om vädret eller vad fan som helst.
Fegis: Gud, det är han! Jag skyndar mig så ser han inte att jag sett honom. Hinner helt naturligt fram till bilen utan att möta honom! Yes, i bilen, lugn och fin nu. Kör ikapp honom och hälsar glatt som om jag inte hade en aning om att han var i närheten. Men varför gör jag så här? Egentligen vill jag ju höra hans röst och och och … ja, vad vill jag? Se mer av honom! Skulle tagit chansen …
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
feghet och frustration går ofta hand i hand...
SvaraRaderaVad dum man kan vara. Låta fegisen och blyger styra livet och gå miste om en massa möjligheter.
SvaraRaderaPersonernas egna spärrarna härskar i din text. Är nog ofta så ... på gott och ont...
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaI den situationen har jag varit många gånger eftersom jag är så vansinnigt blyg när jag är intresserad av någon. Andra som jag inte dras till har jag inga problem att babbla vilt med.
SvaraRaderaSå är det.
SvaraRaderaKul och rörande
SvaraRaderaKul fångat. Sorgligt.
SvaraRaderaVäldigt träffande!
SvaraRaderaBilscenerna träffar verkligen hur vi stötskyddat kan röra oss i våra bubblor. Inlines vore kanske melodin:)
SvaraRaderaHimlans bra o rätt! Nu finns min omväg att läsa med.
SvaraRaderakram!