– Kan du hjälpa mig? En späd röst färgad av desperation bad som en sista möjlighet om råd.
– Självfallet. Jag är ju kung! Finns det något som jag inte skulle kunna hjälpa till med? Det var inte med överlägsen ton som orden yttrades utan bara med enorm självsäkerhet.
– Jag sitter fast, situationerna har låst sig och tiden rinner iväg utan att jag hinner se mig om. Du förstår, jag behöver blicka bakåt för att kunna ta mig framåt. Låter det märkligt?
– Onekligen, ja.
– Du förstår kanske inte men jag är historien och jag måste bli kvitt den här känslan av stress för att bli korrekt. Jag får inte vara i fred, det är alltid någon som försöker förvränga mig och göra mig till något annat än det jag är.
– Uhum. Men anlita då mig att hjälpa dig! Jag är inte bara din hjälte utan även den som historien har att tacka för världsfreden. Det är mitt pris.
– Ja, det låter väl rimligt, en tydlig historieskrivning har ju alltid sitt pris.
Fniss
SvaraRaderaJag ler.
SvaraRaderai mina ögon står historien klädd i trasor...alla dessa som sliter och drar
SvaraRadera