Som tioåring bestämde hon sig för att bli författare, efter att ha sett ett reportage på tv om hur ryska barnhemsbarn skrattade igen sedan de fått höra Bröderna Lejonhjärta och Karlsson på taket. Hon var övertygad om att det endast var genom litteraturen man beständigt kunde förbättra världen.
I tonåren glömde hon bort beslutet om att göra världen till en bättre plats, det var kanske egot som växte eller bara världen runt omkring som sög upp henne helt. Hon studerade breda utbildningar för att aldrig behöva välja bort något. Resor, arbete utomlands, dela lägenhet och högskolestudier; lika självklart som rena strumpor varje dag.
Men sedan då? Om drömjobbet aldrig dök upp? Mannen och barnen aldrig blev verklighet? Ströjobb här och extraknäck där, ensam oftare än tillsammans, ensam med tomheten efter drömmen som försvann. Vad hade hon egentligen strävat efter, vilken dröm var den första? Hon mindes och log, nu skulle hon börja skriva.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
En förmån att hitta tillbaka till den första drömmen - och kunna genomföra den.
SvaraRaderaTillbaka där du började, men ändå inte på samma punkt!
SvaraRadera