Det var snart tid för avskedet. Utanför fönstret gnistrade himlen av iskristaller och små snöflingor vimlade runt på väg ner mot den än så länge bara marken. Lite bitterhet smög sig på, en gnutta melankoli och bakom nästa tanke kände hon paniken lura. Hon hade levt rationellt och praktiskt, skulle dö på samma sätt, ingen teater eller dramatik tack. I samma stund stormade minsta barnbarnet in med jackan på armen och mössan nerdragen i hast över ena örat:
– Mormor! Vänta på mig, jag vill också ut och resa! Jag kan hålla ordning på biletterna och så har jag fått bullar som vi kan ha med oss av mamma.
– Åhå, det var inte dåligt! Då byter jag väl resesällskap den här gången gissar jag.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
En liten livräddare? Någon som bryter det negativa tankemönstret. Fin vinterbild.
SvaraRaderaRart.
SvaraRaderaFint! Gillar också vinterbilden.
SvaraRaderaSååååå gulligt
SvaraRaderaVäldigt barnkärt och mysig :)!
SvaraRaderaTur att det finns livbojar.
SvaraRadera