Havet dränker sina gäss
liten själ kämpar i vågorna
månljuset och stormen slåss om herraväldet.
Månen ger med sig
stormen släcker livet
ännu en ande hittar hem
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
Vackert. För mig är texten helt utan sorg och vemod på ett utmanande och berörande sätt. Gillar första raden.
SvaraRaderaOriginellt poem. Inte alls svårt utan klart och vackert.
SvaraRaderaTack för din kommentar till mig. Den värmde verkligen. Jag skrattade för mig själv.
Förresten, en sak som jag har tänkt på länge: varifrån har du fått ditt bloggnamn Genyvy? Kanske du inte vill berätta?
SvaraRaderaMycket, mycket vackert. Tack.
SvaraRaderaFint, fint! Särskilt första och sista raden.
SvaraRadera