Som vän är du alltid pålitlig och trogen.
Natt och dag, sommar som vinter; alltid tillsammans.
Lämnar du mig, lever jag lite mer
med lär för långsamt om livet utan dig.
Ser ingen oss? Ser alla bara mig?
Vi ser alla andra; växande familjer och sammanflätade liv.
När festerna spinner loss går vi hem;
tryggare i enskild ensamhet än ensam i mängden.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
Intressant text!
SvaraRadera(gillade särskilt andra och fjärde stycket :)
SvaraRaderaLäser flera gånger, funderar över texten. Som sagt, intressant. Undrar över andra stycket, låter nästan som en gåta.
SvaraRaderaJag får också en känsla av gåta. Att "du" är något oväntat.
SvaraRaderaJag får också intrycket av att "du" är något som inte är helt givet...en mycket bra text och tycker om att den lämnar så mycket att tänka till om!
SvaraRaderaAnnorlunda text som väcker frågor.
SvaraRaderaTycker om det outtalade i din text. Det du lyckas få in mellan raderna och som får min hjärna att spinna.
SvaraRaderaJa, det är något annorlunda över texten, något gåtfullt precis som har nämnts...
SvaraRaderaJag kommer att läsa den igen. Låta sjunka in...
Tycker om, så det gåtfulla är inte kritik. Haha, mina texter är nog ännu "värre" ;)
Mycket annorlunda text som väcker frågor. Hjärnan får liksom fart.
SvaraRaderaAng min ;) jo den var knepig, värre än din ;). Ibland hittar man inte rätt i orden... Gjorde ngn liten ändring och skrev en kort förklaring till dig nu. Får se om jag låter inlägget stå kvar sen. Tusen tack för att du alltid är så snäll och kommenterar. Tystnad är det värsta, tankar, frågor och påpekande är bra.
SvaraRaderaKram!
Gillar. Särskilt sista raden.
SvaraRaderaEnsamheten
SvaraRadera