Att skapa balans (Skrivpuff 3 september)

Det var inget att orda om. Det var en självklarhet. Balansen var väsentlig och utan den skulle det kapsejsa inom en snar framtid.

– Äsch, vi skiter i den. Jag orkar inte jobba på det här projektet längre, det har dragit ut hur länge som helst på tiden nu. En vecka var det ju sagt!
– Hmm. Jag vet hur du tänker, men om 100 år kanske det slår över. Vad ska vi säga då?
– Ingen kommer minnas att det är vi som är ansvariga vid det laget. Vi klarar oss utan reklamation, inget att oroa sig över chefen!
– Det finns en poäng i det du säger, det gör det. Okej då, vi jobbar en dag till på balansen sen får det vara tillräckligt. Överens?
– JAAA, ett rungande ja från hela den församlade skaran.

Redan tjugo år senare börjar den bristande balansen göra sig påmind när en orm trillade ner från ett äppelträd mitt framför en ung dam. Hundratals år senare när hennes ättlingar började fundera över obalansen omkring dem hade reklamationsfristen gått ut för länge sedan. Människorna var nu lämnade åt sitt öde; att efter bästa förmåga själva hålla balansen mellan ont och gott, svart och vitt och alla andra motpoler som nästan, men bara nästan skapades i perfekt harmoni.