Något som surrar (Skrivpuff 29 september)

Det är en gudagåva. En förmåga jag fått eller lärt mig, för att överleva och inte explodera. När diskussionerna alltid leder dit du vill, när du alltid har de bästa argumenten och inget jag säger kan ge mig rätt, då tacklar jag mitt underläge med tystnad. Jag låter dina ord bli en passerad soppa, ett enda surr som är helt obetydligt och inte kan rubba mig eller göra mig svagare. När surret slutar kan jag andas igen.