Begagnat (forts. på Hymla)

Fredrik riktade hela sin uppmärksamhet mot det ynkliga människoväsendet som låg på hans köksgolv. Hans blick såg inte men hans hjärna arbetade frenetiskt på en plan. Där låg hon, hon som han fantiserat om, som han trodde skulle förstå hans utsatthet; istället anklagade hon honom för vidriga saker!

Han var inte grym, han hade inte dödat någon. Han var bara människa och morsan, ja va fan, hon var ju ändå gammal och gubben hennes hade ju vägrat att hjälpa honom. Allt han behövde var pengar. Världsliga ting! Han visste inget om vad som hänt den där kvällen som polisen tjatade om, han hade skadat sig i handen när han högg ved, behövt lite tejp och gått över till morsans för det var närmast. Han hade inte tänkt på att lägga ifrån sig yxan innan han knackade på. Timmar senare hade han klätt av sig sina blodiga kläder som stank rök och eldat upp dem, han visste inte varför. Det här var annorlunda, han visste att Lina låg där för att han slagit till henne, men hon hade förtjänat det. Där kunde hon ligga!

I ögonvrån såg Lina hur Fredriks fru stod på tröskeln mellan köket och hallen, som förhäxad betraktade hon sin man. Hon såg ut att vilja säga något men orden, ja hela språket hade flytt från henne i panik, i handen höll hon krampaktigt om en begagnad mormorskofta med tydliga blodfläckar.