Hymla

Fredrik tog sig för magen och skrattade högt, åt henne och hennes ynklighet. Hon störde honom mindre än flugan som surrade i fönstret. När katten tog ett skutt upp på bordet och kräktes upp delar av en fågel, stirrade Lina på dem och sanningen var uppenbar. Men hon var redan där. Satt i hans kök. Hon tänkte säga det hon kommit för att säga:

– Du kan nog hymla om vad du gjort i all evighet men tids nog kommer du precis som katten vilja göra det ogjort.

Lina stirrade på kattspyan och betraktade resterna av fågelhuvudet och sedan de välformade stjärtfjädrarna som den glupska kattan svalt som de var. Hon, katten, verkade inte bry sig om att hon gått miste om nästan hela bytet, hon hoppade ner från bordet och gick till skålen med mjölk vid dörren. Som om inget hade hänt lapade hon i sig för att fylla upp det nyskapade tomrummet i magen.

– Jag har inget på mitt samvete, polisen jobbade i månader för att hitta bevis men fann inga. Jag blev friad. Fredrik flinade till innan han fortsatte: men jag har pengar på banken nu, det hade jag inte innan.

Fredriks fru som hittills bara lett fånigt, reste sig och gick ut. Skämdes hon? Trodde hon på honom? Hur kunde hon stanna hos honom? Varför gick hon, men Lina visste svaret.

– Kom tillbaka! röt Fredrik, du går ingenstans, sätt dig!

– Som en hund. Som vore hon en hund talar du till din fru! Fy fan, du är vidrig. Och jag och alla andra i byn tvivlar inte en sekund på att det var du som tände på den där natten, du visste att de skulle släppa in dig. Du visste att de skulle låta dig hållas, du var ju deras son!

Fredriks kritvita ansikte avslöjade att hon vågat uttrycka det alla tänkt länge men ingen vågat säga inför honom. Han var genast på fötter och armen blixtrade till så fort att hon inte ens hann blinka mer än halvvägs; hon ramlade mot golvet, slog i bordsbenet och lamslagen låg hon där och tänkte på fågelresterna ovanför sig. Vilken enkel match hon var för honom, han skulle inte ens behöva starta en eldsvåda för att bli av med resterna av henne. Det räckte med lite bensin och höstlöv som fick pyra länge nog.