Molnet var inte mycket att vandra på, men än så länge höll det ihop under henne. Utsikten var förtrollande, alla dagar soliga och den lätta brisen från nyhetens behag svalkade precis lagom mycket. Regnet nådde henne aldrig men ibland skymtade det vagt i tillvarons ytterkant.
Oväntat eller inte så kom Vanan krypande bakom regnbågen och tog tag i tussen som släpade lite efter det sammanhängande stora vita. Vanan hukade sig för att inte synas och smälte fint in i omgivningen, men när hon krökte på ryggen blev det en liten kulle. Flickan längde på stegen för att kliva över men snubblade på sina egna fötter och föll huvudstupa ner i verkligheten.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
Finurligt. Spännande perspektiv!
SvaraRaderaTyckte om molnpromenaden. Vacker bild.
SvaraRaderaJa skickligt formulerat, drömskt. Som poesi.
SvaraRaderaTack för din kommentar till mig, känns så bra.