Inte som det var tänkt

Det skulle bli så spännande, alla var upprymda och såg fram emot att för första gången sova under bar himmel. Ida var den enda som kände sig konstig till mods, hennes bästa kompis Lovis hade ändrat sig i sista stund och inte kunnat följa med, alla undrade varför. Spekulationerna var många; hon var mörkrädd, rädd för ormar och spindlar eller en fegis som inte tordes vara borta från mamma och pappa! Alla skrattade och på något vis blev Lovis’ frånvaro skälet till att de fem ”våghalsiga” kände starkare samhörighet och Ida hamnade utanför. Hon kände sig sviken av Lovis men tog henne ändå i försvar när de andra började prata illa om henne.
– Linus, kan du ta någon med dig och samla in så mycket torra grenar och pinnar som ni hittar till elden, bad Kicki på en scoutledares vänskapliga men ändå resoluta sätt.
– Självklart! Linus svarade innan han registrerat vad hon frågat, Kicki var den snyggaste tjejen han visste, och hon var så cool i sina slitna jeans och med piratsjalen om håret. Han skulle vara ihop med en tjej som henne när han blev stor, det var han säker på! Linus hade kommit med bil lite senare än alla de andra eftersom han hade haft fotbollsträning.
Linus såg sig omkring, Hannes som han brukade hänga ihop med var fullt upptagen med att packa upp tältet. Ida tog några steg närmare honom när hon såg att han sökte med blicken efter någon som kunde följa med, försynt frågade hon: Ska vi samla ved? Linus sken upp och hummade samtidigt som han försökte dölja lite av sin glädje över att det var just Ida som frågade.
– Mmm. Hänger du med?
– Visst. Bättre än att lyssna på skitsnacket om Lovis.
– Varför är inte hon med? frågad Linus.
– Hon fick ont i huvudet, ljög Ida för hon visste inte svaret och ville inte avslöja att hon inget visste om sin bästis.
Linus sneglade på Ida. Han föreställde sig henne med piratsjal om håret och slitna jeans, hon skulle bli minst lika snygg som Kicki. Du vill inte prata om det va? sa han och deras blickar möttes.
– Näe, äsch jag vet inte varför hon inte kom.
– Det är egentligen ganska bra tycker jag, Linus liksom smög fram orden. Annars hade inte du och jag samlat ved nu. Han blev röd i ansiktet med brydde sig inte, han såg på Ida som genast skiftade färg även hon. Hon log och nickade bara. Lägret skulle nog bli bra ändå.