Ängslan

– Men mamma, vi ska bara leka en gång till. Snälla!?
– En gång till, okej. Men det är sista gången. Sedan åker vi.
---------------
– Kom nu då, nu åker vi.
– Mmm.
– Hejdå lilla gubben, vi ses imorgon, kommer det tröstande från Mia.
– Men mamma, jag vill egentligen inte åka med dig nu, säger den lilla pojken för tyst för att hon ska höra.
– Vi måste skynda oss, jag har ett möte att passa, snälla Joel, släpa inte fötterna efter dig! Kom nu!
– Men mamma … Jag har tappat ena skon!
– Ta av dig barfota, det är ju nästan sommar. Vi hittar skon imorgon.
– Vem ska vara hos mig ikväll?
– Eh, jag vet inte ännu men det ordnar sig. Kalle eller kanske pappa tittar förbi.
– Kan jag inte åka med pappa hem då? Frågan är ängslig men han vågar för han hoppas.
– Nej, du bor hos mig till imorgon, svarar mamma. Sedan får vi se hur det blir resten av veckan. Kanske får du bestämma själv hur du vill ha det. Vi får se vad pappa säger.

Joel börjar drömma, fick han bestämma själv skulle han bo hos Mia, någon gång ibland hos pappa och hos mamma när hon var ensam men det var hon ju nästan aldrig. Han skulle sakna katten.