Måttfullhet (Skrivpuff 30 mars)

– Du skulle ha varit lite mer eftertänksam, kanske levt lite mindre intensivt och inte litat så blint på henne! Jonnas ord var inte direkt anklagande men innehöll ändå en nyans av du skulle ha lyssnat på mig. Storasyster Jonna log ett sorgset leende när hon såg på sin förkrossade bror och tillade: Det var som om ni spelade i två olika divisioner. Förstår du vad jag menar?
– Näe, jag fattar ingenting. Jag har tydligen förlorat förmågan att tänka för länge sedan, sa Josef uppgivet med blicken vilande på en gråsvart prick i fönsterkarmen som förmodligen var en flugskit. Hans hjärna spann ihop en historia om flugan som lämnat den och hur hon mött en bråd död när hon överraskats av flugsmällan. Lika förvånad som han själv, med skillnaden att flugan inte levt länge nog för att reflektera över det ... Jonnas ord slet honom tillbaka till nuet:
– Du lever ut allt som i direktsändning, alltid för fullt vad det än gäller. My var inte sån. Hon var mer ... mera kontrollerad och präglad av måttfullhet.
– Jag vet. JAG VET! nästan skrek han för han insåg hur sant det var. Men måttfullhet är inte min grej, det är inget som jag väljer; Det bara är så, allt eller inget liksom. Jag är inte som My ... eller som du. Jonna lät inte visa att orden svidit utan räckte honom ett av glasen som var till hälften fyllt med honungsfärgad whiskey.
– Här. Drick! Det hjälper inte mot ett krossat hjärtan men det täpper till sprickorna för stunden. De drack och alkoholen gjorde sin verkan: Verkligheten blev en dimma och minnesbilderna oskarpa i konturerna, han glömde sig själv och njöt av ensamheten. Äntligen lämnade hans tankar honom i fred.