Klara dagar och i drömmar kan jag skönja dig som saknar instabilitet och grubbel; Du som står stadigt – ensam eller tillsammans – när snålblåsten viner och inte bara natten är mörk, utan helheten. Bekymren låter du strömma förbi som vore de bräckt vatten utan överdos av kväve, du ser solen gå upp varje morgon och låter den tända din gnistrande vackra siluett.
Du får mig att le och känna mig trygg, du bär mig till ett rikare liv och ger mig alltid en frizon om de världsliga äventyren inte lever upp till förväntningarna. Du utstrålar kraft och stolt erbjuder du hissnande höjder, fantastiska vyer och alltid finns du där.
Du livsavgörande bro, om du haft en mänsklig avbild hade jag älskat den mer än dig.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
Fint formulerat
SvaraRaderaBra!
SvaraRadera"inte bara natten är mörk, utan helheten" Det tycker jag om (bl.a.) och tar med mig ;). Bra!
SvaraRaderaVackert! Som sagt fina formuleringar.
SvaraRadera"Bekymren låter du strömma förbi som vore de bräckt vatten utan överdos av kväve,"
SvaraRaderaunderbart!