Varför en blogg?

Vill lägga mina texter någonstans och här är varken hemma eller borta. En perfekt plats!

torsdag 11 mars 2010

Om att bli förbisprungen (Skrivpuff 11 mars)

Med ett hopp som kändes som flera meter tog hon sig ut. Ha! Hon gjorde det, tog steget och vågade möta en ny värld. Nya ljud, lukter och smaker. Allt var så vansinnigt spännande! Hon snubblade till med ena benet och var nära att tappa balansen men parerade och återfann den i sista sekund. Talang, tänkte hon. Hon hade talang för att röra sig fort!

I Elsas huvud svischade intrycken från alla möjliga lukter runt, det var som en smoothie av dofter med frukt, jord, bark och en lukt tydligare än de andra ... Vad var det? Den var stark, lite frän men ändå behagligt bekant. Hon hann inte fundera mer på den eftersom någon rörde sig bakom husknuten, hon glömde bort att springa och tvärnitade inför det märkliga som rörde sig på marken. Hon smög de sista stegen fram för att konstatera att det inte var någon utan något, en mask, usch!

I nästa stund hörde hon lätta steg i trappen innanför dörren och visste att systern var på väg, oj, bäst att öka farten igen. Hon skulle ju hinna först! Från noll till hundra på en hundradel och hon var uppe i maxhastighet igen, nära ögat där. Hon måste behålla fokus men där var den där doften igen, hon vek av stigen för att ta reda på var den kom ifrån.

Strax befann hon sig i en helt ny omgivning, här fanns vassa små taggar som växte på höjden och mitt i bland dem var doften väldigt påträngande. Nu var hon nära luktens ursprung, men hon stördes av kvittrande läten som kom uppifrån. Hon såg upp och kände att hon var hungrig. Hon ville desperat fånga ett kvitter och äta upp det, men hur? Hon såg ett kvitter nere på marken och var blixtstilla, hon smög saktare än snigeln rör sig totalt fokuserad på sitt språng och döv för ljuden runt omkring sig. Fötterna mitt under sig trampade hon några gånger på stället och satsade allt i ett språng. I luften såg hon kvittret flyga sin kos och försvinna ur synfältet, hon såg syrran springa förbi henne; snabbare och smidigare än henne själv. Hon tappade fokus och landade otympligt på en plätt vinter som ännu inte smält bort, gul och med frän doft.

6 kommentarer:

  1. Skön insikt i ett djurs liv. Jag satt med andan i halsen ett tag rädd att hon skulle ta fågeln.

    SvaraRadera
  2. Lovelovelove. Blev överraskad och glad av denna skildring.

    SvaraRadera
  3. Tog ett litet "tänk" innan jag begrep vem "hon" var.
    Jättebra! :)

    SvaraRadera
  4. Kul! Jag gillar fokuset "hon" har, totalt fokuserad en sekund, nytt fokus nästa.

    SvaraRadera