Att smussla (Skrivpuff 26 maj)

Drivtimmer och fiskelycka (del 1)

Han spejade undrande ut över sundet men inget spår av varken boj eller flytgarn som han lagt kvällen före. Märkligt, tänkte han för sig själv. Kunde det vara sant att för första gången hade svenska tullen varit ute och samlat in hans omärkta garn? Men alla rep och bottengarnsstolpar som låg uppdragna respektive samlade på hög i hamnen? Inte tusan brydde sig tullen om dem ... Olle funderade länge men kunde inte få ihop det. Nog måste det vara så att ålefiskar'n själv varit i farten och börjat städa upp resterna av sina bottengarn efter vinterns framfart. Men de egna garnen? Nåja, det var möjligt att de slitit sig, konstigare saker hade väl hänt. Fortsatt fundersam över garnens försvinnande och bottengarnsresterna som låg prydligt upplagda vid Steffes båt tände han elden som han fått order om av frun.

– Inte f... har tullen varit ute på en lördag och tagit dina garn men låtit hälften av bottengarnsresterna ligga kvar å driva omkring!? Dottern Jane såg ingen logik i det inträffade och vägrade tro på vare sig förklaringen med tullen eller garn som slitit sig.
– Ja, vad skulle det annars kunna vara då? kontrade Olle med brydd min.
– Det är väl någon som har snott dem så klart, kom det från Olles fru Bibbi som med en smått road min iakttog sin makes förbryllade uppsyn. Vad var väl ett garn, synd på fisken bara, tänkte hon snopet.

Förbryllade grillade och åt de sina korvar den kvällen. Nästa morgon var Bibbi och Jane ute på cykeltur och när de på hemvägen sneglade över grannens stenmur och in på hans gårdsplan gjorde de en intressant upptäck: På baksidan av Steffes lagård hängde garn. Inte vilka som helst, det var flytgarn och nog kände Bibbi igen flötena allt för väl. Tanken från kvällen innan aktualiserades genast och de skyndade hem för att rapportera till Olle.