Hushålla (Skrivpuff 6 maj)

– Nej, det blir inget mer. Det är slut nu. Glöm mig och gå vidare, helt sakligt yttrade hon orden som likt en jojo for upp och ner bland hans tankar.

– Du kan väl inte bara säga stopp? Igår var jag ju det bästa som någonsin hänt dig ... Han försökte kontra men var redan tillintetgjord av hennes ord och det som skulle låta nonchalant avslöjade istället alla hans krossade framtidsvisioner.

– Det är inte lätt för mig heller ska du veta, men jag börjar gilla dig allt för mycket. Jag vill inte slösa bort mina bästa år bara på en kille! Jag vill inte kära ner mig i dig nu när jag inte ens fyllt tjugotre, va fan, tror du jag vill sitta här med radhus, fast jobb och barnen på g till våren eller? Hon höjde rösten för hon insåg att hennes agerande var irrationellt, men vad skulle hon göra? Hon fick panik av bara tanken på att binda sig, staka ut sin framtid och fastna i mönstret som alla omkring henne gjorde en efter en.

– Så jag går nu och sen ses vi inte mer? Dina grejer hemma hos mig då? Äh, fan jag slänger alltihop. Det är ju ändå bara skit. DU är bara skit, vet du det?! Har ingen sagt det till dig innan kanske, alla bara fjäskar och vill ha dig!
– Det spelar ingen roll att du skriker, det förändrar ingenting. Du kan gå nu. Kom inte tillbaka, elda upp mina saker och glöm mig! Hon var iskall och hade helt stängt av.

Deras blickar sög sig fast: igår kära idag hatade de varandra. Kanske hade han tur, vem ville dela livet med en som hon, iskall och omogen. Han plockade ihop sina saker och tog favoritmuggen i köksskåpet med sig när han gick. I dörren vände han sig om och sa:
– Bäst du hushåller med din egenkärlek, för min får du inte mer av!