Vår! Fåglar sjunger och bygger bon, jag andas frisk luft utan att det fryser i näsan och en ny vakenhet omgärdar allt. En tändsticka och nervös väntan men så småningom vaknar elden till liv med ett karaktäristiskt sprakande! Lågorna slår upp från vinterns rester som räfsats ihop, samlingen har lurat och pyrt i valet och kvalet om det finns tillräckligt med syre och värme nog att ta fyr igen.
– Lägg på mer bränsle, mer mer mer! Låt mig brinna så länge något brännbart finns i min närhet. Skynda dig annars falnar mina lågor, hämta mer gamla grenar och helst lite torrt gräs! Var är julgranen? Den kommer jag att sluka med ett knastrande glufs. Ge mig tomma förpackningar, gamla minnen och din döda undulat; Jag vill ha allt! Låt mig brinna tills jag slocknar av mig själv och glöden sakta kallnar för att endast lämna askan kvar att nära nytt liv.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
Så härligt vårligt... Tycker särskilt om första meningen (OK, andra då, första med fler än ett ord i :-)
SvaraRaderaJättebra! :) Älskar slutet "Ge mig tomma förpackningar, gamla minnen och din döda undulat; Jag vill ha allt! Låt mig brinna tills jag slocknar av mig själv och glöden sakta kallnar för att endast lämna askan kvar att nära nytt liv." Så bra!
SvaraRadera