Mötet i tanken (Skrivpuff 21 april)

Jag kommer fram, letar parkering, blir förbannad men dämpar irritationen med gott om tid, låser bilen, skyndar fram och hittar äntligen rätt dörr och kliver på. Eller ringer man på redan där? Då måste presentationen vara snabb och naturlig, världsvan liksom! I entrén finns förmodligen en sekreterare eller någon som tar emot mig: Hej, hej välkommen. En ohörbar fråga hänger i luften (om jag nu inte redan ringt på dörren och presenterat mig där) vem är du? Jag heter Eva Svensson. Jag har sökt jobbet som frilansjournalist här, skulle träffa Per klockan ett. Därefter finns inget återvändo, nu är jag där som mig själv och det är bara att köra på.

Ljuga? Nej! Ingen idé, säg som det är eller i alla fall nästan ... Försköna, förbättra och förmå att poängtera det bästa. Det bästa med mig. LE, brett och ärligt (även om det i grunden är falskt, vem tusan ler naturligt på en arbetsintervju med all osäkerhet och nervositet?) dra kanske någon försiktig vits, men herregud låt munnen hålla sig i styr och INTE servera några allt för vulgära skämt eller äkta grodor! En fråga kan man alltid räkna med: Varför ska vi välja just dig? Ja, säg det, låt bli om det inte passar. Nej, fel svar. Jag tror att jag kan tillföra något, shit vad löjligt, så taget från arbetsförmedlingens tipssidor ... Kanske: Det kan jag inte svara på men min första artikel kommer att inledas med svaret på den frågan.