– Har du ingen skam i kroppen pojk!?
– Näe, men jag har en torntagg i ena stortån, svarade den femårige pojken mannens burdusa fråga. Han fortsatte förhoppningsfullt: Vill du se den?
– Du är ju inte riktigt klok du inte! Tystnad följde sedan sprack mannens argsinta ansikte upp och bistert men roat sa han: Ja men fram med den då!
Sur-Sven hade alltid varit en udda typ, enstöring men ändå benägen att söka andras sällskap när han kände vittring av en munsbit på någon annans bekostnad. Ensamma kvällar vid kusten fanns inte, röken drog till sig Sur-Sven som fiskrenset måsarna. Han sa aldrig uttryckligen att han ville ha något, men gick inte heller förrän han fått en eller två korvar grillade åt sig. Som sagt, en besynnerlig figur var han. På sin gröna flakmoppe kavade han omkring på byvägarna, såg sig omkring, höll kollen. Han skvallrade inte, var bara nyfiken ändå. Nej, Sur-Sven sa sällan fler ord än tre-fyra åt gången. Kanske lockade pojkens fråga fram fler ord ur honom än han hade yttrat sammanhängande på flera år.
Femårige Viggo kände så klart inte till allt man sa om Sur-Sven, än mindre att det var just hans flakmoppe han dekorerat med sina nya Blixten-klistermärken.
Om mig
- Genyvy
- Mitt livs kärlek blev min livssorg, så oväntat och så fruktansvärt smärtsamt. Sen kom du och jag andas igen!
Sur-Sven, bra namn. Många härliga formuleringar - som den med fiskrenset och röken. Gillade
SvaraRaderaMittenstycket ger mig en härlig lässtund.
SvaraRaderaJag fastnade också speciellt för mittenstycket.Bra.
SvaraRaderaja intressant lite historia. Hade velat hört vad han sa om tån:)
SvaraRadera